Kyckling

Då har jag varit på ät idag igen. Känner mig inte särskilt välkommen där längre. Jag hör nog inte hemma någonstans. Jag är nog inte värd att tillhöra någonting. Eller någon.
Så jag känner mig rätt värdelös. Inte blev det bättre av att inte bli förstådd överhuvudtaget. Känner mig ensammast i världen.

Om 16 timmar får jag nycklarna till lägenheten, det ska bli så skönt att få något eget igen.

Återkommer.


Sista dagen

Idag är sista dagen innan jag får nycklarna. Sliter med att packa ner grejerna som är i skänken. Det är rätt kul med tanke på att jag aldrig gått igenom den. Den har alltid bara fyllts på med nya grejer. Hade den ju inte med mig i den förra lägenheten. Många Kosta Bodaglas är det i den, smyckesskrin, vaser och skålar osv. Mycket man samlat på sig under åren. Det mesta är från farmor och mormor.

Mår i övrigt sådär. Mitt huvud dör, både av smärta och av kaos. Hungrig är jag också, så lite mat senare kanske.

Musik

Nu är det söndag. Idag alltså. Så om pappas knä tål det är vi hos farmor om en vecka. Pratade med henne, hon lät rätt glad att vi kommer. De andra här hemma har inte så mycket att välja på så vi ska dit i alla fall.

Annars är det rätt lugnt med allt. Tankarna maler, jag är tjock, fettet trycker mot byxlinningen och jag har ätit kyckling. 

Det var typ det. Hej då..

Opera

Nu har jag sett den bästa opera jag sett. Har inte sett så många, men de få jag sett tidigare räcker för att bevisa min teori, efter att ha sett Trollflöjten sisådär fem gånger, om att Mozart faktiskt är ett lite lite bättre än resten av alla toppskrivare. Donizetti var utmärkt, fantastiskt bra, men Mozart idag.. Rolig, spännande, tänkvärd, vacker, lite sarkasm som piffar till det och såklart underbara operaartister och fantastisk musik.

mozart

Det tänker jag leva på och ska sova gott i natt och drömma fina drömmar om kvällen ikväll. God natt och tack livet för att du fanns där hos mig ikväll.

Igen

Ikväll är det opera igen!
Ska bli så roligt att få göra något roligt. Behöver leva lite. Det är inte kul att alltid vara mer död än levande. Så ikväll tänker jag leva och må alldeles fint. Sitter här och går igenom kläder i huvudet. Inser att det är värdelöst för jag kommer stå i en halvtimme och slita i garderoberna och ändå ha ångest över vad jag har på mig när jag går in genom dörrarna. Men har för avsikt att må bra, njuta av det fina och det fina. För opera är fint.

Under dagen händer nog inte mycket. Kan man hoppas i alla fall.

Återkommer.

Åldersnoja

Ikväll har jag åldersångest. Känner mig som hundra år. Kikade på Doobidoo innan idag och tänkte först när bilder på någon artist från 87 att så länge sen är det inte så att det borde vara med under delmomentet gamla hitar. Okej, låten var en hit, men den var inte gammal. Eller jo. 24 år. 24 år sen var tre år innan jag föddes... 21 år om sju veckor och en dag. 21 år och längtar efter döden. Resten av världen som en gång delade tankarna med mig gör något annat numera. Lever. Okej, de flesta mår rätt kasst emellanåt också, men de gör något. Jag hatar mig själv för att jag säger det här, för egentligen tycker jag att det kan vara klokt att inte göra ett skit när man mår dåligt, särskilt om man gör saker för att fly undan från det dåliga måendet. Men det gäller inte mig. Jag måste vara bra, göra bra, duga, räcka till. Inte dö långsamt i soffan. Nu gör jag det och är för feg för att börja våga igen.

Okej det var väl allt.
God natt.

Japp

Har fått i mig en pajbit, en halv Japp och ett glas Ramlösa Smultron. Den är fin den. Det räcker för idag tycker en del av mig. Men jag lovade visst någon att äta chips denna veckan. Eller egentligen att försöka äta två. Ruggiga tanke. Men MEN jag har längtat efter chips i veckor och månader. Så ikväll är jag själv och har därför tid att ångestdampa efteråt. Det känns "bra". Ja ni kanske fattar. Problemet blir att behålla det. Men det SKA gå. Jag tänker inte förstöra min första kväll själv på månader. Så chipspåsen är på gång.

I övrigt är det sådär. Mycket tankar, en extrem huvudvärk och en fet mage men har fått mina köksgardiner så det får duga ändå.

Återkommer.

Äntligen inlägg

Snabbt medan internet fungerar.
Mår inte alltför bra. Mår sådär, kasst och vill mest ge upp. Och en dag, då vet jag inte hur det slutar.

Säger du det? ...

Onsdag och om två timmar ska jag vara inne i stan för att skriva under kontraktet på lägenheten. Äntligen. Ska skicka in alla papper på samma gång så kanske en del löser sig. Vilket man inte ska ta för givet eftersom det sällan gör det i mitt liv. Ordnar sig alltså. I övrigt idag känns det sådär. Hjärnspöket är stark idag. Vill få mig att gå ut och springa - vilket jag INTE tänker göra idag. Vågen stod på nedåt och det känns blandat. Livet skriker nej, äs skriker ja och jag själv skriker låt mig va´.

Usch nej. Jag återgår till mit "Mord och inga visor", det duger gott.


Dadadadadada

Trött. Så trött. På allt. På att ingenting fungerar. På att allt jag gör är fel. Blir fel. Orkar inte det här snart.


Hm ja.

Tisdag. Tycker inte om tisdagar. Tycker inte om livet. Tycker inte om mig själv. Tycker inte om någonting om jag ska vara ärlig.

Nu ska jag, efter att ha försökt skriva det här inlägget i drygt en timme, ta mig till psykologen.

Fuck off

Jävla fittliv. Fattar inte varför jag lever. Det är värdelöst. Ingenting fungerar. Varje gång jag försöker något går det åt helvete. Därför jag inte borde göra ett piss. Det är då det kan gå som minst fel.

Så, då var det sagt. Återkommer när jag orkar. Inte alls då kanske.


Måndag

Så var den nya veckan här. Känner mig inte alltför sugen på den. Som att den inte har alltför stor chans att bli bättre än den förra, även om den förra inte var mycket att minnas. Inte minnas alls vore bäst faktiskt. Så mycket tankar, så mycket att hantera.

Jag och mamma var och mätte lite i lägenheten igår, är verkligen knivigt hur jag vill göra med allt. Och hur jag ska ha råd med allt :S

Idag händer inte mycket, förhoppningsvis blir det hushållsarbete, lite tvätt, lite dammsuga, lite vika kläder. Och ja, annat tråkigt finns det säkert att göra också.

Återkommer.

Dagen efter

23 oktober och just idag önskar jag att det vore det sista 23 oktober jag har på kalendern. Inte mycket att välja på dock. Inte alls för idag ska jag in till stan. Jobbigt för igår var ångesten gnagande smärtsam att bära på när vi åkte iväg till en möbeloutlet med 10 pers på 300 kvm. Känner mig patetisk. Blev godis igår. Trots att jag egentligen älskar chips mer. Men godis passade bättre igår. Men idag blir det svält. Jag hatar svält, men jag älskar hungerkänslan. Lyssna INTE på mig dock. Jag snackar skit.

Fail

Blev inga chips igår. Satt hela kvällen och försökte få mig att gå upp för att hämta dom. Men blev kvar. Inte ens när jag gick på toa kunde jag ta i påsen. Jag älskar ju chips???? Fan, nej, ingen toppen dag igår. Den var helt okej, men inte toppen. Så chips ikväll då? Bara lite?

Idag händer inte mycket, med lite tur kanske jag inte behöver gå utanför grindarna.

Gardiner

Sitter hör och kikar på gardiner till den nya lägenheten. Ska bli så skönt att få komma till något eget. Försöka börja om liksom. Får se hur det slutar med den saken, men det ska bli roligt att ge mig själv en ny chans. Köpte en ny tv-bänk igår, kikar på gardiner nu, försöker fundera ut hur jag ska ha råd med en bäddsoffa från IKEA. Men ja. Det blir tveksamt om det ens går i år.

I övrigt är det sådär. Är lite trött på livet, på mig själv, på det ständiga misslyckandet. Det enda jag gör är fel, det enda jag lyckas med är att få saker att bli helt galet.

Nog om det. Idag ska jag inte göra mycket mer än tvätta och dricka vin. Lite chips om modet inte sviktar.

gardiner

Osäker på om det blir dom, det återstår att se.

Blubb

Torsdag trots att det känns som fredag. Fredag vore najs om det var. Nu är det inte det och jag mår kasst. Riktigt jävla äckeldåligt. Tappar orken och viljan att vilja. Vill helt enkelt inte mer. Livet är aldrig kul, men det känns som att det aldrig kommer bli det heller, så varför kämpa? Jag är helt enkelt inte värd livet. Jag passar nog bra här bredvid döden som sitter i fåtöljen.

Lägenhet

Nu har jag fått lägenheten. Ska bli så skönt att vi alla får slippa ifrån varandra. Ingen av oss mår bra. Så ja skönt ska det bli. Bara att packa ihop alla flyttlådor igen. Bara några veckor sedan jag packat upp alla lådor från förra lägenheten.

Mår i övrigt fortfarande vidrigt dåligt. Känner mig totalt värdelös.

Hallå?

Är helt slut. Mår så äckligt dåligt. Jag vet inte vad jag ska göra för att orka finnas. Det är inte kull längre. Fått i mig mat, är så vidrig. Fet och fel. Värdet i livet försvinner allt längre bort och jag är för trött för att ens försöka kämpa emot. Varför, varför ska det vara så förbannat jobbigt att försöka överleva. Ger upp, kapitulerar. Dör. Ja så är det. Jag för långsamt.

Sent inlägg.

Det har varit en tung dag, inte mått bra alls, känner mig värdelös och fet. Ful, fel, fet. Ingenting blir rätt och jag orkar inte riktigt kämpa emot alla tankar och alla tvång. Vill inte ge upp men vill ge upp. Logiskt, eller hur..? Det blir inte som jag har tänkt mig det här, orkar inte kämpa emot. Orkar inte försöka resa mig om och om igen. Ensamheten gnager. Ingen håller min hand om nätterna.
Som sagt, orkar inte mycket mer.

Hungrig

Sitter här och är dödligt hungrig. Dödligt hungrig. Kul va: "dödligt hungrig". Just nu vore det inte så dumt att dö av hunger. En fin död för att vara Elin. En fruktansvärt ful död för resten. Vågar inte gå till köket. Känns för jobbigt. För farligt.

Ska ta mig till en varm filt och kanske sova en stund. Sov katastrof i natt.


Sov länge

Har bara varit uppe en timme. Mamma är megasur men jag är för första gången på månader bara överlevbart trött. Behövde de timmarna även om de kommer göra att jag somnar seeeent i natt.

Mamma ringde mimer och jag är en av fyra som tittat på lägenheten jag vill ha, och har högst köpoäng så ja, med lite tur kanske det går vägen.

Mår i övrigt sådär. Så trött på livet som inte riktigt går rätt. Det känns allmänt tungt och svårt att leva. Finner inget riktigt värde med det.
Återkommer.

Dagen efter

Söndag kväll och dagen har gått utan någa inlägg eller svar på kommentarer. Har inte haft orken. Är helt slut efter igår - men det var en toppenkväll. Opera är det något visst med. Fyra timmar paus från mitt så kallade liv. Den behövdes. Natten var tung, men den gick bra.

Jag slutar att tänka där, är farligt att fortsätta mala på.

God kväll.

Anna Bolena

Har haft det underbart. Vägen dit och inne i entrén baknade ångesten men efter en halvtimme inne i salongen lyckades Anna Bolenas röst gnaga sig in i mitt medvetande och till slut njöt jag av friheten. Fyra timmar av paus från Elin-livet. Det var skönt för det livet gör förbannat ont. Men det livet återkommer imorgon. Ikväll tänker jag återvända till musiken och bara njuta av den. Vad jag älskar opera.

God natt.

Snälla, låt mig överleva

Just nu vet jag inte hur det här ska gå till. Mår inte alltför toppen. Min frukost och lunch blev två center (ur en sån här tub/rulle). Med nougatsmak istället, jag älskar den. Dock smakade det mest blod då jag tuggat sönder min läpp. Men den brukar vara god.

Ikväll kommer veckans höjdpunkt och jag tänker TÄNKER klara det utan att gå under efteråt. Opera står på schemat. Don Giovanni ikväll. Säger väl inte er så mycket kanske. Men för mig är det här höjdpunkten på länge länge. Om två veckor kommer nästa förstås, men vi njuter av dagen och hur fint och jag mamma ska ha det.

Fredag

Hm. Hm. En tuff dag idag. Mår inte alltför bra. Hela min värld kraschar lite smått. Eller rätt mycket faktiskt. Jag förstår inte vad som händer med mig. Hela jag dundrar rakt ner i avgrunden pga att jag lämnas igen? Förstör för resten av min värld. Det ska bli så skönt, när och om, att få en egen lägenhet. Kunna börja om och försöka bli lite hel igen. Hur nu det ska gå till.

Har fått i mig sex Polly, kyckling, myyycket ris och en bulle. Känner mig fetast i världen, trots att vågen även ikväll stod på minus.


Hårt.

Mamma har nötat sönder mig här på morgonen. Tungt. Ägnade två timmat åt att försöka förklara rädslan för att bli utkastad från båda ställena. Är för frisk från min ätstörning för att få vara på ät men tänk om jag är för sjuk i ätstörningen för att få vara på affektiva. Är livrädd för att säga något alls. Om dom frågar, vilket dom kommer göra, vad jag vill ha hjälp med, vad ska jag svara? Uppenbarligen kan jag inte säga maten eftersom det inte är ett problem längre. Alla resterande problem trodde jag kom från matproblemen. Men tydligen går man på vikten på den här avdelningen så eftersom jag är lönnfet och inte väger 36 längre är jag färdig där. Vilket betyder att nu kan jag härja fritt vad gäller vikten. Så 0.6 ner på två dagar är bara en enda stor tröst.

Jag känner mig missförstådd, utsatt, hopplös, fet, fel, ful, misslyckad och ja mest av allt dödslängtande.

Ledsen

Snart tio. Det är katastrof här just nu.
Vet inte riktigt hur jag ska lösa det här. Ensam. Igen. Vad i helvete ska jag göra hos psykologen, anförtro mig mer åt en människa jag litade på som nu lämnar mig? Varför? Alltid? Kastar ut mig och skiter i att hon trasar sönder mig.
Det här håller inte länge till.

Fan.

Det här går så jävla dåligt.
Jag orkar inte med mig själv.
Jag vill inte mer.
Jag ger upp snart.

Fan.

Det är inte kul längre

Mår inte alltför bra. Vill mest ge upp. Tappar orken och viljan och finner inget riktigt värde i att försöka. Om jag ändå blir skickad till en avdelning som inte bryr sig eller tänker göra något - då kan ju jag också ge upp? Jag kommer inte klara det utan hjälp, och där får jag ingen hjälp. Förstår - det logiska, verklighetstrogna jag, inser att jag skickas vidare för att jag är för dyr för att vara på ätstörningsenheten. Men den lilla, rädda jag skriker och försöker fatta vem, om inte ät, som ska kunna hjälpa mig när mitt stora problem är maten? Skiter i det här.

Okej, min hund hatar mig just nu, så tror att jag får ta mig till sängen och, i bästa fall, bara stirra upp i taket.

Ja.. Jaha.

Okej. Det känns lite svårt att vilja göra något alls. Orkar inte det här.
Har följt Aftonbladets undersökning av psykvården. Har läst idag. Affektiva sägs vara den sämsta avdelningen i hela länet. Dit ska jag. Fan i helvete.

Har jag sagt att jag vill dö?

Nya saker ibland. (och gamla, lite mindre bra, ibland. Eller väldigt ofta)

Här går det allt sämre. Är helt slut och dagen har många timmar kvar - cirka 13-14 för min del då. Allting går fel fel fel. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att hålla mig uppe och hålla mig i någorlunda skick. Idag ska jag nämligen ta mig utanför dörren igen. Vill mest dö här i ett hörn utan att en människa ser eller hör eller märker. Lite långsamt försvinna så att människor glömmer mig och aldrig mer behöver tänka på mig. Då blir de nog inte lika arga.

Fick en utmaning av Twiggy och eftersom det är hon ska jag göra tvärtemot vad jag brukar göra - dissa listor.
Men alltså, en underbar vän är värd den tiden och orken.

När ingen ser eller hör mig ... springer eller läser jag i en bok.
Jag går aldrig hemifrån utan ... plånbok (som också förvarar nyckeln)
Min blogg heter som den gör för att ... bloggen är skapad för att göra just som bloggens namn visar - ta sig ur ätstörningen.
Om jag vågade skulle jag ... cykla genom sverige
Om tio år kommer jag att ... eh ja. Vara frisk?

Utmanar: Hanna, Linnea, Anji, Sandra, Diana.

Nu ni, som sagt har jag gjort något jag aldrig gör. Där ser du mamma, jag gör visst nya saker ibland.

Intressant. Eller inte.

Idag är det en sån där dag. Igår var ju en okej dag, jämfört med hur stort kaoset inuti är. Natten däremot. De kan jag inte hantera. Jag orkar inte riktigt med allt just nu. Vill ge upp. Vill inte mer. Lägga mig ner och dö. Snabbt och smärtfritt och slutgiltigt.

Men inte idag. Idag ska jag titta på ännu en lägenhet. blir svårt för den att slå den jag tittade på igår.

Men nej, nu - löprunda.

Klocke sent

Nu jävlar ska ni få höra!!!

Jag och bror OCH PAPPA har tittat på en hel fotbollsmatch och hört i princip allt av vad kommentatorerna har sagt. Och dessutom vann ju Sverige!! Ibland saknar jag fotbollen så fantastiskt mycket. Hela känsla av att ta del av någonting, inte direkt tillhöra för det gjorde jag nog inte på slutet, men att jag tilläts vara med och göra någonting, sträva efter samma mål. Den gjorde mig stor skada också. Pressen och kraven som följde med. Nog om det.

Idag har varit en otroligt blandad dag. Den började rätt okej, ryggen dödar mig (ännu jag vet), men tog mig upp, gjorde lite nytta och laddade inför ett möte med psykologen. Det gick sådär. Vi kom mest fram till saker jag inte gör bra. I och för sig tämligen svårt att hitta saker som jag faktiskt gör bra. Därefter åkte jag och mor för att lite spontant att åka och titta på en lägenhet. Urmysig. Får se hur det blir, vilken jag nu vill ha och vilken jag nu får.

Det var väl allt för dagen då. God natt.


Jag hatade hur jag var

Tjoho. Hej. Hallå. Hej svejs. Tjenis. Vad finns mer? Ja ni fattar i alla fall.

Idag känner jag mig extra fet. Sådär fet som man inte trodde man kunde bli. Ja visst, dessa jävla siffror (ja vi är ju lite tvångskära i dom, är vi inte? ) som visst är 13 + mer än när jag vägde som minst, och ja jag saknar siffrorna och barnkläderna, men jag hatade hur jag såg ut, jag hatade hur ont det gjorde, jag hatade hur svårt det var, jag hatade att bli kallad sjuk, jag hatade att försöka leva. Jag hatade att göra allt jag gjorde när jag var som sjukast.

Jag hatar vad jag gjorde mot mig själv, och mot andra. Så många människor som trodde på mig, ändå svek jag dom om och om igen, utan att ens märka det själv. Jag var för upptagen med att räkna och fundera och ljuga och träna och komma undan mat. Jag var upptagen med att fortsätta bli alltmer sjuk. Jag minns inte mycket under den värsta perioden, några fragment, några flashback. Smärtsamma och hemska och inte alls så frisk som jag trodde att jag var.

Och idag känns det sådär att minnas det jag minns och tvingas erkänna att mycket av det jag gjorde då fortsätter jag göra nu, men inte lika stenhårt, inte lika centrerat på bara det, inte lika extrem. Men jag gör det. Allt det där jag borde slutat med för länge sen. Jag vet, jag vet att allt det här är så fel. Så icke-levande. Så värdelöst och så förbannat fel enligt det mer hälsosamma livet. Det som finns där, men som fortfarande inte alls får komma fram.

Med detta sagt, som jag inte förstår syftet av att ha sagt, tror jag att jag ska lägga mig ner i soffan för att förhoppningsliv få min rygg att bli lite mindre döende och vänta på favvoprogrammet.


Så var det där med att vara hemma.

Det känns lite sådär just nu. Är skönt att vara hemma där jag kan dö i ett hörn utan att behöva förklara varför. Skönt att inte behöva konversera och göra saker hela tiden. Men skönt att skita i allt utom själva Korsån och farmor. Stigarna som aldrig tar slut, sjön som blänker, farmor som skrattar, grusvägarna som slingrar sig lite hit och dit och ja, tiden från förr finns där.

Här hemma är det många sysslor som väntar. Familj som rör sig konstant. En dator som skriker efter uppmärksamhet. Möten som ska genomlidas. Denna veckan är det mycket på en gång. Ät imorgon, lägenhetsvisning ondag och fika med vän på torsdag. Men bäst av allt - opera på lördag!! Fattar inte hur jag ska orka.

Nu väntar sängen.

Hemma från farmor

Hemma.
Igen.

Har haft en fin helg. Lagom väder. Lagom tempo. Lagom Korsån. Ja, lagom helg. Mycket promenerande, mycket fotograferande, mycket sudokolösande, mycket prat om gamla minnen, mycket om farfar, mycket om hösten och vintern. Ja fint har det varit alltså.

Ryggen är bättre, jag har fått en visning på en lägenhet, mamma får förlängt kontrakt på jobbet. Det var väl det positiva. Pappas älgjakt är förstörd, lillebror sörjer fortfarande tjejen han lyckades stöta bort och min hund vägrar äta. Ett halvt mål av fyra.

inledning

Detta dök upp på bordet lagom tills jag och pappa steg in genom dörren hos farmor. Jag älskar pannkakor så det blev tre stycken!

blomma

På köksbordet.

ljus

Hos farfar.
farfars utsikt

Farfars utsikt.

förtröelse

En fantastisk bok - rekommenderas!
vid sjön

Vid sjön.

mer vid sjön

Mer vid sjön

affish

farmor med bebis

Farmor och bebis

utsikt

Hinsen
ännu

Vid liv ännu.

Urval ur helgens bilder. Mycket fint i Dalarna. Särkilt skogarna.

Farväl. Eller ja, i alla fall för ett tag

Om några timmar sätter jag mig i bilen tillsammams med pappa för att ta mig till Hofors och farmor och farfar. Tänkte ta med farmor till kyrkogården och farfar. Bara vi tre liksom. Brukar inte bli så ofta. Oftast har vi någon med oss som skjutsat eftersom farmor inte orkar gå så långt, men det blir så stressigt då, jag och farmor vill gärna sitta en stund och andas och titta ut över sjön och vattnet han älskade så. Hösten har kommit lite längre där uppe så blir nog en del fotande tror jag. Nya bilder till farmors almenacka, finns massor att ta kort på.

j

Det ska bli skönt, komma bort från ångesten och kraven och besvikelserna. Jag slipper mig själv ett tag helt enkelt.

Och ni som läst ett tag vet att farmor och Korsån innebär: INGEN DATOR!! Finns noll täckning där för datorn. Om man trycker sig upp mot väggen och håller armen så högt man kan så kan mobilen få täckning ibland. :P
En del av charmen. Det enda som finns där är det jag väljer att låta finnas där. Det är i och för sig ett antal personer. Men som sagt - jag återkommer på söndag kväll.

Ha det bra nu fina läsare

Svårt nog

Hm ja. Klockan är rätt mycket, jag har bara varit upp någon timme. Satte mig och sorterade massa diabilder och negativ. Har hundra miljoner saker kvar att gå igenom men det är rätt skoj.

I övrigt är det sådär. Ryggen är inte en sekund bättre, huvudet gör mig galen.

Åh vad underbart!!! Mimer ringde nu och jag ska få gå på visning på en lägenhet!!!!!!!!!!! Äntligen, äntligen. Skulle så gärna vilja komma bort en stund från mamma och pappa, vore så otroligt skönt.

Så idag får väl bli en okej dag - för jag ska nämligen börja
PACKAAAAAAAAAAAAA.

familjen

Julen 04.


Väääärk

Det är fullständigt omöjligt hur jag ska klara en hel helg utan riktiga tabletter. Åtta - tio Alvedon per dag är för många, och för odugliga. Förhoppningsvis får jag en tid hos läkaren imorgon, vilket kräver tur - rätt sköterska i telefon så går det nog bra.

Har nog inte skrivit det (eller så har jag gjort det, men glömt det) men fredag kl 06.30 sätter jag mig (eventuellt halvligger om ryggen fortsätter vara som den är). i bilen och tar mig upp till Dalarna och Hofors och Korsån och farmor. Ska köpa med mig sånt där ljus som brinner hur länge som helst så vi kan vara hos farfar en stund. Vi brukar inte hinna vara där bara jag och farmor där, så nu får vi den tid vi vill ha ensamma.

blomma


p


ö


ö

Baaaah

Idag vette fan hur jag mår. Känner mig så borta från allt. Ser inte saker klart och tydligt. Allting känns bara så fel. Det är nog för att jag är fel. För så är det, jag gör inte mycket rätt alls. Är så trött. Vet att jag skrivit det tusen gånger, om inte fler. Men det är sant. Jag orkar inte riktigt med allting. Faller lite smått sådär.

Nej inte kul alls att försöka överleva just nu.

Blir inte så långa inlägg här just nu. Vet inte vad jag ska skriva.

ö

Bullbak

Känns sådär att leva idag. Ryggen blir inte bättre, så läkaren får sig nog ett besök av en obstinat liten Elin. Är så trött på dessa vitrockar. Nålarna stör mig inte längre, dom har bott i mina armveck så länge. Väggarna gör mig inte heller så ont som dessa människor i fula kläder som om och om igen sviker. Värst av allt är kanske vad all denna vård gör med mig. Dödar mig lite smått. Lite i taget, och lite till.

Så här blev bullarna. Då jag kom på att jag skulle ta kort på dom hade jag lagt ner alla påsar med bullarna utom en, så ni får bara några :P

bullar

Tisdag

Bua ja. Klockan är snart elva och jag är faktiskt rätt pigg idag. Ska inte säga att jag mår bra, men jag har lite  mer ork idag. Det känns sådär annars. Dagarna går och människorna jag en gång var så tajta med är inte längre tätt intill. Mest mitt fel, jag vet, men jag saknar det ändå.

Hjärnspöket skriker i mitt huvud, men jag ska ge mig på en kexchoklad snart. Försökt ladda inför det, äta med familjen går rätt okej om det är en bra dag, men äta själv händer så sällan så jag kan det inte riktigt.

Åh just det.. ^^

olycka

Cirka 50 tallrikar, 30 glas och två glashyllor i spillror (hälften ligger under köksbordet och in till höger utefter bänken).

olp

Glas och tallrikar i alla kassar.

öp

Vad tycks? :P


Hm ja.

Nu har dagen gått, och hela kvällen har försvunnit för min del, sovit bort den. Har varit ovanligt trött idag, sov ändå ungefär som vanligt. Lär bli ännu svårare att somna nu än vanligt. Får skylla mig själv, borde satt klockan så jag inte sov så länge. Jaja, det är förbi nu. 

Var som sagt hos Maria, skönt att träffa henne. Hon fyllde år i fredags så jag ska tvinga henne att dricka en flaska vin med mig när båda orkar och har tid. (läs jag orkar och hon har tid :P , visas har ju ett liv till skillnad från mig då XD.

Mår sådär nu när jag varit hemma ett tag, känner mig ensam här. Tjat och frågor jag inte har svar på, eller frågor jag inte vill svara på.

dana

Dana cup med fotbollslaget, 05

Snart dax

Pappa packar ihop dator och jag ska snart stänga av den här. Sen bär det av mot stan. Ska bli skönt det.

En olycka igår kväll gjorde allting lite surt. I våra köksskåp har vi glashyllor, två av dom gav vika igår kväll. Det var ett öronbedövande dån som skrämde livet ur oss alla fyra. Tur i oturen var det rätt hyllor som kraschade - de med de billiga tallrikarna och glasen. Mammas fina servis från sin mormor, svindyr, höll och både min och brors kaffeservis klarade sig. Får bli IKEA tills vi köper in nytt, liknande som vi redan hade.

Trevlig dag på er.

Söndag

Seeeg dag. Inte gjort mycket. Inte kunnat göra mycke. Blir nog sjukhus i veckan. Imorgon hinner jag inte, ska till Maria då. Ska bli så roligt att träffa henne.

Mår i övrigt inte alltför bra. Håller på att gå sönder. Faller sönder lite vartefter.

RSS 2.0